Rasism under ytan även i folkhögskolan
Liksom överallt i samhället finns rasismen djupt rotad även inom folkhögskolan För att bekämpa den krävs kunskap och medvetenhet. Det stod klart under Offensiv folkbildnings riksträff i september.
Läs anteckningar från hela mötet (word-dokument) >>
Det är inte bara hos okunniga och extrema som främlingsfientlighet frodas. Rasism är inte ett marginaliserat beteende. Det är ett djupt rotat tankesätt hos oss alla.
Rasismens karaktäriseras bl. a av föreställningen att yttre egenskaper skulle säga något om inre kvaliteter hos människor, t ex moralisk karaktär. Och att alla individer inom en tänkt ras delar dess egenskaper. Byter man ut begreppet ras mot etnisk grupp inser man att vi i vardagen, oftast oreflekterat, ägnar oss en form av ”vi och dom” - tänkande som har sin grund i rasismen. Även i vår syn på svenskar kan denna rasism skymta fram. Både ”invandrare” och ”svenskar” som begrepp homogeniserar ju ett brett spektrum av fenomen.
Tillbakablick på rasismens historia
Edda Manga gav på riksträffen en tillbakablick på rasismens historia. Edda är idéhistoriker, verksam i Uppsala och med i kulturföreningen Bwana club, som fått ABFs pris som årets folkbildare. (www.bwanaclub.org )
Rasismen växte fram parallellt med kolonialismen. Den vita rasen hade ju visat sin överlägsenhet vart än den drog fram och Edda menar att den vetenskapliga rasismen från mitten av 1800-talet genomsyrat tänkesätten i västerlandet. Även Kant, Freud och Marx utgick från tidens vedertagna föreställning.
Sverige var framstående inom eugeniken, rashygienen. Här startades 1922 det första statligt finansierade rashygieniska institutet i världen. Med fotoserier på olika folktyper, föreläsningsturnéer och små pamfletter spreds rashygieniska tankar under mellankrigstiden. Även till folkhögskolelärarna riktade sig institutets budskap. Syftet var att varna befolkningen att ingå äktenskap och alstra barn med sämre folktyper. Juridiska dokument från denna tid visar på vilken vikt som lades vid frågan, då man t ex vill få äktenskap upphävda p.g.a. att man blivit förd bakom ljuset beträffande kontrahentens ras.
"Etniska grupper” och ”mångkulturalism"
I mitten av 1900-talet blev talet om ras inte längre legitimt, detta som en följd av Nazitysklands fall, avkolonialiseringen av Afrika och Asien samt medborgarrättsrörelsen i USA. FN proklamerade att rasbegreppet skulle ersättas med ”etniska grupper”. Användningen av detta begrepp och t ex ”mångkulturalism” återskapar ändå ett skillnadstänkande. Det binära tankesättet på ”den andre” gäller fortfarande. Att bryta med 500-årig rasistisk tradition tar mer än 50 år. Tankegodset finns kvar.
Hur tar då detta sig uttryck i dagens folkbildning?
Några glimtar ur de efterföljande samtalen och workshopsen:
– Fostran till arbetsduglighet finns underförstådd även i folkhögskolan. Vi lärare är denna sekundära socialisations agenter.
– Genom speciella invandrarkurser läggs problemet med arbetslöshet och segregation hos invandrarna själva. Det utvecklar en införlivad rasism i den egna gruppen.
– Språkundervisningen borde bygga på det individerna redan har med sig, alltså uppvärdera hemspråket i förhållande till SFI.
– Inom folkbildningen förfogar vi över arenan för samtal. Hur gör vi för att alla skall kunna komma till tals på lika villkor?
– Det första riktiga mötet med Sverige sker på SFI. Om folkhögskolan skall stå för detta bemötande måste vi veta vad vi gör.
– Konfrontera och problematisera begreppen kultur och etnicitet på folkhögskolan istället för att undvika dem! Så kan vi slippa mer ljusskygga tolkningar.
– Rasismen finns inte i, utan mellan människor. Den bråkar med oss och hindrar oss. ”Kulturer kan inte mötas –människor möts”
Det var samtidigt med Bokmässan i Göteborg som ett femtiotal deltagare samlades på Arbetarrörelsens folkhögskola vid Järntorget för att lyssna, reflektera och samtala under denna tvådagarskonferens som föreningen Offensiv folkbildning inbjudit till.
Offensiv folkbildning är sedan tre år en förening, med folkhögskolor och studieförbundsavdelningar samt enskilda medlemmar, som arbetar för att folkbildningen skall delta aktivt i samhällsdebatten och främja samarbete med rörelser som verkar för ett solidariskt och rättvist samhälle. Under riksträffen diskuterades också vilka frågor som är viktiga för OF att jobba med framöver. Att hålla liv i debatten om folkbildningens demokratiska uppdrag och att formulera konkreta krav till politiker, sågs av deltagarna som viktiga uppgifter.