Vid ett möte i Uppsala 25 april 2003 bildades Föreningen Offensiv Folkbildning. Målsättningsparagrafen som antogs i Uppsala säger att föreningen ska arbeta för att: …"folkbildningen ska ha en offensiv karaktär och aktivt delta i samhällsdebatten samt främja samarbete med rörelser som verkar för ett solidariskt och rättvist samhälle".
Föreningen har fått viss uppmärksamhet i media och inom folkbildningsdebatten. Folkbildningsrådet kontaktar oss för inspiration och tankeutbyte, vi blir intervjuade av olika tidningar och får förfrågningar om föreläsningar på folkhögskolor, studieförbund och sociala forum. Hittills har vi genomfört temadagar på ett tjugotal folkhögskolor runtom i landet.
Om föreningen
Talespersoner för föreningen är:
Karin Lundberg info@offensivfolkbildning.se
Elin Forsgren info@offensivfolkbildning.se
Bli medlem
Det kostar ingenting att vara medlem detta år. Enskilda personer och folkhögskolor kan bli medlemmar.
För att bli medlem skriver du till följande e-postadress och lämnar namn och om du studerar eller jobbar
på en folkhögskola. Vi skickar ut information cirka fyra gånger per år.
info@offensivfolkbildning.se
Offensiv Folkbildnings startdokument från 2003
Vitalisera folkbildningen!
Dokumentet bygger på diskussioner med 84 personer från 15 skolor på vårt arrangemang Offensiv Framsyn i Uppsala 25 april 2003, vår workshop om offensiv folkbildning på Uppsala Social forum 26 april, och framtidsdiskussioner på de sex träffar som nätverket offensiv folkbildning haft under åren 2000-2002. Sammanlagt har omkring 500 lärare, kursdeltagare och rektorer från ett tjugotal folkhögskolor medverkat i dessa diskussioner.
Texten innehåller en analys av folkbildningens uppgifter och situationen idag samt förslag på åtgärder för att stärka en offensiv folkbildning. Våra förslag är markerade med fet stil i texten. Då våra möten hittills främst bestått av aktiva på folkhögskolor uttalar vi oss här inte så mycket om studieförbundens verksamhet. Detta dokument är antaget av Föreningen Offensiv Folkbildnings styrelse.
Folkbildningens målsättningar:
Vi är mycket positiva till de målsättningar som finns i riksdagens folkbildningspolitiska beslut 1991 och 1998. Dessa mål stämmer väl överens med vad vi inom Föreningen Offensiv Folkbildning arbetar för. Vi vill särskilt lyfta fram att ”folkbildningen ska sätta sina egna mål”, ”vara oberoende av politiska och ekonomiska maktgrupper”,” inte tvingas till kommersialisering” och utveckla ”sitt egenvärde - friheten, frivilligheten, idéstyrningen och självständigheten”
Problemet är att tidsandan, ekonomin och folkbildningens organisation inte har gjort det möjligt att förverkliga de fina målen. Därför måste arbetet med detta intensifieras och aktivt stöttas av statsmakterna.
Vi anser alltså att de folkbildningspolitiska målen är bra och bör behållas i sin helhet.
Genomför ett demokratilyft
Demokratiutredningen konstaterade i sitt ambitiösa arbete att hoten mot de demokratiska landvinningarna är många och att den traditionella folkrörelsedemokratin och partiväsendet tappar mark. Demokratiutredningen lyfter fram att den deltagande demokratin måste stärkas och att nya former för demokratiska processer behövs. Former som är kommunikativa och där deltagarna är aktivt deltagande. Allt fler medborgare har stora resurser och vilja att engagera sig men formerna för demokratin begränsar engagemanget.
Tyvärr har väldigt få praktiska resultat kommit ut av Demokratiutredningens viktiga arbete. En mer offensiv folkbildning kan spela en viktig roll för att komma ur dödläget. Historiskt och även de senaste åren har folkhögskolor och studieförbund varit tankesmedjor för nya idéer och pådrivande i samhällsförändring. Folkbildningen finns över hela landet med lokaler, pedagogisk erfarenhet och vana att ge utsatta grupper verktyg för aktivt deltagande. Vi skulle kunna utgöra basen i ett ”demokratilyft” i Demokratiutredningens anda.
Vi föreslår ett ”Demokratilyft” där utbildningsplatser och fria resurser öronmärks för att utveckla demokratin genom folkbildning, t ex genom
Viljan till ett sådant här arbete finns hos många lärare och rektorer men ändå är denna identitet på många folkhögskolor mycket otydlig. Resurser saknas för att lärare och andra ska få tid att aktivt arbeta med demokrati, något som tar tid och måste få ta tid. Vi tror inte att mer pengar generellt till folkbildningen nödvändigtvis gynnar demokratiarbetet utan anser att resurser måste öronmärkas för detta. De fem procent av statsbidraget som är fria för utvecklingsarbete och försök av olika slag har inte infriat förväntningarna hittills.